On my way

Killen brevid mig får stirra då om tårar e något nytt för honom.
Men kan int hjälpa de. Min mamma gråter aldrig men nu ser ja minnesbilden
av hennes gråtande ansikte. Jag vet att hon e glad för min skull men klart de e svårt
att låta sin enda unge sticka i väg.
Men nu e ja verkligen på väg!
Känns som om tiden bara stuckit i väg för mig. Och det har nog inte slagit mig att ja åker heller.
Kanske på planet. Eller natten i Gran Canaria före flyget sticker till Lanzarote.

Men nu e ja på väg då :)
Uppdaterar i gran canaria nästa gång ;)

Bye bye jeppis helo spaaaaaaaaain :D